Drömmen om att nå ut med sin gitarr

Det finns så otroligt mycket bra musik i världen så att man blir överrumplad. Börjar man klicka sig vidare i streamningtjänsternas rekommendationer inser man att det är ett svart hål som kan pågå för evigt. 
Samtidigt gör detta snabba klickande förstås att musiken också har blivit mer av ett slit och släng.

Två sidor av musikmyntet

Alla som växte upp innan mp3- och streamingrevolutionen minns hur det var ”på den gamla goda tiden”.
Då fick man minsann hoppas på att bli tipsad om ny musik via radio, tv eller tidningar. Hade man tur så kände man någon som satte ihop blandband med ny och obskyr musik som sedan spred sig som en löpeld i kompiskretsen.
För att inte tala om att åka till storstaden, kanske i ett annat land, och kolla runt bland skivorna.

Det var helt enkelt ett mer arkeologi på den tiden. Hade man tur grävde man fram något som kändes som ett helt sanslöst fynd – och då vårdade man det också som om det vore gjort av guld.
Nu är det förstås fantastiskt att man kan hitta musik så lätt som man kan idag. Dessutom innebär ju inte tillgängligheten per automatik att man inte uppskattar det som man hör.

Dessutom är internet-eran en riktig gåva till alla som spelar på ett instrument. Förr i tiden var det hårt arbete att själv sitta och ta ut låtar på sin gitarr, om man inte köpte böcker med noter förstås.
Man fick sitta och lyssna, pausa och nöta oavbrutet för att lära sig sina favoritlåtar.
Idag kan man bara slå upp ackorden på nätet och några minuter senare kanske man redan har lärt sig hela låten.

Utvecklingen har med andra ord både sin för- och nackdelar, som brukligt är. Kanske kan man säga att det är lättare än någonsin att komma igång och börja spela men att det är tufft att slå igenom och lyckas – vilket det i och för sig kanske alltid har varit.