editorial

Äntligen är det modernt med hatt igen och det går att få tag på alla sorter. Ett tag dominerade kepsen, men nu börjar det dyka upp lite riktiga huvudbonader av alla de slag igen.

Människor har av olika skäl burit hatt ända sedan medeltiden. Då bars den framförallt för att skydda mot solen. Men användandet av hatt spred sig till städer och en ny sorts människor som ville använda dem som prydnad.

Hatten blev mode och berättade mycket om sin ägare. Först var det männen som med hjälp av vad de satte på huvudet visade vilken samhällsklass de tillhörde. I Sverige gick det så långt att vi på 1700-talet hade de två politiska partierna Hattar och Mössor.

Men kvinnorna såg ett sätt att göra hatten till en annan sorts prydnad. Bredbrättade hattar med blommor och fjädrar dök upp och det blev en tävling om den vackraste hatten. Det fanns mystiska hattar med flor där kvinnor som Greta Garbo kunde dölja sig och små eleganta pillerburkar.

På femtiotalet blev det mer praktiskt och många kvinnor började istället använda sjalett. Männen höll fast vid sina filthattar och i England vägrade man ge upp sitt plommonstop. Men kepsen började smyga sig in och när det nya århundradet började kom striden att försöka få ungdomar att ta av sig sin kepa vid matbordet.

 

 

Hatten kan vara djärv, praktiskt eller formell

De hattar som finns idag börjar sakta signalera att något är på gång igen. Både män och kvinnor bär stråhattar när solen är för varm och Stetsonhatten har börjat dyka upp i vimlet.

Kanske också hårmodet bland kvinnor gör det lättare att sätta en hatt på huvudet. Frisyrer som inte är så höga mår bara bra av att samlas in under brättet. Att variera hatt efter humör och tillfälle blir ett roligt sätt att klä sig igen.